Under de senaste veckorna har det haglat inbjudningar till olika arenor, mötesplatser, konferensanläggningar och ytor som alla vill ha kontakt med mig och mina kollegor.
”Vi har en fantastisk lokal med utsikt över xxx.”
”Vi har världens godaste lunch.”
”Här kan man koppla av efter mötet med vårt fina SPA.”
Argument som alla är både trevliga och säkert korrekta i sammanhanget.
Ur lokalens perspektiv.
Jag passerade på väg till ett möte en stor tom lokal för ett par dagar sedan.
När jag ser 400 stolar i biosittning, en scen, en talarstol och en bildduk reagerar jag.
Jag får en oerhört dålig känsla för atmosfären i rummet. Tråkigt. Grått. Dött, är några ord som far genom huvudet.
Jag försöker se bilden av min 28-årige son och 399 av hans kollegor/kompisar sitta i det här rummet. redo för en 8-timmars konferens med rawfood i pausen, ekologiskt kaffe, miljömärkta lunch-råvaror, powerbars med jordgubbs-topping och en av topp 5-gästtalarna som avslutning, innan middagen och festen börjar.
En fest där de får uppleva en schlager-artist, coverbandet vi alla dansat till på After-skin i Åre och ett alldeles för långt middagstal av VD:n på bolaget som är avsändare av mötet.
Ursäkta om jag trampar halva mötesbranschen på tårna.
Jag säger inte att ni gör ett dåligt jobb.
Inte att någon gör fel.
Jag bara reflekterar över hur det skulle se ut om min son och hans 399 kollegor/kompisar skulle sitta i den här lokalen och klockan är en timme in i mötet, som är av det snitt som merparten av våra möten fortfarande är av idag.
Troligen skulle även de längst fram varit nere i mobilen minst tre gånger och kollat av vad som händer utanför rummet.
De längst bak skulle inte ens lyssna längre.
Jag får en oerhört dålig ”vibe” i rummet, atmosfären ger mig en riktig varningskänsla av att det här kommer gå käpprätt åt skogen, om vi inte börjar fundera över vad som händer när de nya generationerna börjar ansvara för mötesbudgeten.
Vad som händer när alla pratar FaceTime istället för att bara använda rösten i mobilen. När allt är uppkopplat online och allt går i realtid. Vilket det redan gör.
När ett seminarium i Göteborg lika bra upplevs hemma eller någon annan stans i världen.
Vad gör vi då med alla fina argument som min generation och äldre varit med och tagit fram som ett rättesnöre för hur möten och event ska gå till i de rum som erbjuds?
Vem ska hyra alla dessa platser dom erbjuder allt som jag beskrev i inledningen som sitt viktigaste argument?
Miljön vi träffas i är oerhört viktig.
Tiden är ännu viktigare.
Resultatet av att vi tar oss tid vill man omsätta i värde direkt eller så fort det går.
Ingen vill vänta på något längre.
Jag konstaterade på Summerburst på Stadion att inte ens där räcker det med bra. Det måste vara galet bra. Och mycket. Extra allt gäller för att få attention.
Det var först när Axwell & Ingrosso gjorde entré som sista akt som ”rummet” lyfte.
Då ska man också tänka på att de drog på allt som fanns i ledskärm-grafik, konfetti och pyroteknik, tillsammans med sina största hits. Då var atmosfären i närheten av så där magisk som jag själv medverkat till att skapa på en del av de event jag producerat.
Men man ska veta att det kräver ALLT av en som mötesproducent, för att lyckas få sin publik att hamna i ”zonen”.
Det krävs politik, att man får förtroende och mandat av kunden.
Något de flesta i eventbranschen sliter hårdast med, att övertyga kunden att vi kan vårt jobb bättre än kunden. (det är väl därför vi anlitades, eller?)
Det krävs nya, smarta och fräscha idéer som sticker ut.
Det krävs teknik och tricks som skapar de illusioner en mötespublik kan säga ”wow” åt.
Och det krävs mod att kapa tiden till det minsta möjliga, och våga reducera bort allt onödigt som skapar risk att man tappar publikens attention.
Som gammal manusförfattare har jag kunskap om dramaturgi. Och hur man bör berätta en historia. Jag ser att några av de nya i branschen har det här hantverket med in i sina produktioner. Att de nya, unga i branschen har ett skönt 360 graders tänk och har massor med både nya och smarta idéer.
Då duger det inte att de stora hotell-kedjorna, arkitekterna och de ansvariga för många av de stora mötesplatserna fortsätter med argument och arbetsmodeller som borde gått i pension för länge sedan.
Släpp fram nya idéer och nya koncept på Mötesplatserna. Släpp fram innehållsproducenter och teknik-proffs att se över era lokaler och era erbjudanden.
För det är en ny generation Mötesmänniskor på väg in.
Men framförallt. Nya kunder är på väg in. Som kräver mer och tänker annorlunda.
Mina sista tre ord i den här krönikan är positivt menade.
Jag använder uttrycket för att illustrera kraften i det jag tror kommer hända de närmaste åren. Förändring. Håll i er, Mötesplatser och konferensanläggningar.
Winter is coming!